Fredrika

Modern

Publicerad 2012-10-30 09:21:00 i Allmänt,

Tanken slog mig nyss när jag låg här och läste en av många kurslittratur böcker att jag, är min egen värsta fiende. Hur kan det komma sig? För många år sen hade jag äkta fiender, sådana som ville skada mig, stjäla av mig och längre tillbaka i tonåren hade jag de som ofta ville såra mig och ännu längre tillbaka när man var ett litet barn hade man andra barn som tog minst lilla öppning till att vara elak. Ser vi in i historian så dödade man för föda och tak över huvudet, för kvinnor, för alkohol, listan kan göras hur lång som helst. Hur många gick och var rädda för sig själv då? Hur många gick och tänkte på tankar? För det är ju precis det är. Jag är rädd för mina tankar och har inte riktigt blivit så modig att jag våga tänka dem fullt ut. Modernt? Jag det måste jag nog våga påstå. Vi har aldrig utbildat och krävt så många KBT psykologer inom vården som nu. Vi måste konstant söka efter vem vi är. Varför måste vi veta det in i minsta detalj? Är vi inte bara dem vi är? Men vadå, vi klarar inte av att sätta ord på det? Det var ju uppenbart inte lika viktigt förr. Jag kan önska ibland att jag kunde få arbeta så hårt dag in och dag ut att jag aldrig hade en tanke som flög genom min hjärna. Sen andra dagar så kan jag verkligen inte ens tänka mig att behöva jobba igen. Tänk att bara få ägna sig åt livet. Sitt barn, böcker, studier, ett hus, en trädgård och sin man. Det känns som dock som en avlägsen dröm, dels för jag om någon hade blivit tokig av att gå hemma, eller har jag redan blivit det? och dels för att ekonomiskt måste jag nog arbeta, vart är den där förbannade trisslotten som får det att hända?

Jag ligger här och blir måttligt irriterad på mig som tillåter att idiotiska, overkliga och tankar som saknar total verklighets förankring. Jag som i min egen värld alltid har varit förnuftet själv, praktisk, tagit de enklaste vägarna och inte alls gått runt och tänkt på massa tjafs.

Nej mina vänner, det är dags att rycka upp sig innan jag står ensam kvar med bara mina tankar. De lär ju inte krama om mig på kvällen iaf.

<3 <3 överallt

Publicerad 2012-10-21 23:06:08 i Allmänt,

Vissa dagar är bara helt hopplösa. Man vaknar av att barnen grälar och de fortsätter i samma takt resten av dagen. Jag är stel i nacken och ganska grinig över det, min son har börjat ljuga om helt idiotiska saker: -har du ätit en bulle? - nej mamma. Vad var meningen i den lögnen? Jag skulle ju bara plocka fram fler...Och vad gör jag åt det? Jag blir så arg över lögner att jag inte vet vart jag ska ta vägen.
Men jag har i alla fall en underbar man. Han pussar, klappar, busar och kelas med mig fast jag står där och kokar, och han gör det tills jag skrattar. Tänk att vara så lyckligt lottad som har en man som älskar mig så...helt sjukt!

Jag måste få igång blåtanden så jag kan skicka över mer bilder. Vissa tekniska saker är jag tydligen helt hopplös med.
Sov gott vänner, jag saknar er alltid! <3

Tejpat sjukhusfall!

Publicerad 2012-10-17 17:01:11 i Ledsen, arg,

Ja jag vet inte längre vad det är med mig. Den friskaste människan jag känner har gått och blivit beroende av all sjukvård som finns. Förts mina operationer på magen, blodkontroller, vitaminbrister och trötthet. Sen kom sjukgymnasten... whiplash, känns så löjligt. Det är en sån typisk sak som drabbar andra men aldrig mig, tydligen gjorde det det. Senaste... psykvården. Ja vem vet vad det är för behandling. Fick sån ångest innan jag gick dit idag att det var outhärdligt. Men vad händer med mitt liv. Kommer allt bara på en gång? Är det inte meningen att man ska gå kramplös genom livet?

Tur att man har skolan så man har jobb upp över öronen. Slipper tänka så gör man jobbet där.

Idag är jag liten...

Whiskeyröst

Publicerad 2012-10-14 11:34:01 i Allmänt,

Jag är hes i min vanliga stämma, men två dagar på resande fot + lite fest och sånt gör mig till en kacklande höna bara. Jonathan hörde inte ens va jag sa i morse när jag ringde och sa god morgon. Vi har haft en rolig tur i växjö, lite spontant så där för att hitta Carolines the love of her life...det gick nog ganska bra. Jag och syrran partade på och flörtade med en massa andra killar, jag var nog inte lika bra som hon...lite gammala märker jag. Vårt älsta ragg var född 87..hm, jag vill inte ens tänka på vad det betyder!
Jag saknar min syster Gina. Jag förstår henne oxå, om hon åker tillbaka till gotland så fastnar hon kanske igen, fan hade man haft tid och råd så hade man flängt runt och träffat henne. Men jag vet oxå hur ensam man känner sig i början, det är ingen tröst just nu kanske, men det går över!
Jobb finns det om man inte är så kräsen! ALLTID!

Denna morgon var för övrigt jävligt pissig då jag vaknade på dåligt humör, stel i nacken, fick inte dricka mitt morgonkaffe med en snus. Tvungen att jaga runt halva jävla stan, blev för mätt på en smörgås och kaffet hann bli kallt. Dessutom tar det där vattnet på farmville slut alldeles för snabbt, störrigt, varför fastnar jag med sånna spel när jag borde typ läsa lite strategisk kommunikation??
Nej värma kaffet och stoppa en en snus till. Ha en bra dag.

Älskar väldigt många av er, jag har så fina människor runtom!!

Om

Min profilbild

Fredrika Klimczak

Galen och glad

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela